A little bit of my life...

Dagen när jag fått min första riktiga heltidsjobb helt på egen hand, utan hjälp från någon.

Jag vet att det kommer bli en enorm förändring för mig. Jag som aldrig jobbat heltid på ett ställe.

Det känns oerhört spännande och oerhört nervöst :S

Det kommer bli en stor omställning.

Efter 4 år vänjer man sig vid ett visst sätt att leva, det livet kommer inte längre att fungera.

Jag måste hitta mig ett nytt sätt att leva mitt liv, nya prioriteringar, nya rutiner.

Jag kan inte säga annat än att det finns en rädsla men samtidigt känner jag mig redo, redo att ta steget, prova mina vingar för jag vet vad jag har att falla mjukt på. Jag vet var jag söker min tröst, blir peppad, får det jag behöver just för stunden. Så jag är säker, säker på att detta blir bra för det är något jag fått höra dem senaste 8 åren "allt kommer bli bra". O aldrig förr har jag väl känt det så tydligt som idag.

"Allt kommer att bli bra"

Jag vill härmed också såhär offentligt tacka mina arbetskamrater, alla ni 4!

Tack för ert stöd, er omsorg, er kännedom, er visdom, era kramar, era goda ord, era blickar, era varma ord. Tack för allt ni gett mig och allt ni lärt mig. Jag kommer för evigt vara tacksam.

Ni har varit mina arbetskamrater och vänner. Nu blir vi "bara" vänner. Tusen tack <3

O tack R för allt kaffe och allt vad dem fikastunderna betytt och betyder...

Det är inte helt utan att mitt hjärta gråter lite när jag skriver detta. Men ni vet vad ni betyder och vad dessa år har gett mig. Nu fortsätter vi på livets väg och ser vad den för oss härnäst.

Stor kram